Försoningsdagen


Försoningsdagen

Den här högtiden firas på den tionde dagen i den sjunde månaden enligt den heliga kalendern och firar minnet av dagen då israeliternas synder, som begåtts under året, blev försonade (3 Mos 23:27). Även idag, enligt andrakommande Kristus Ahnsahnghongs läror, måste vi fira Försoningsdagen för att bli förlåtna för synderna som begåtts under året.

Högtidens ursprung

Försoningsdagens ursprung härrör från tiden för uttåget från Egypten då israeliterna precis blivit släppta från det Egyptiska styret. Gud kallade på Mose från berget Sinai. Mose svarade på Guds kallelse och gick upp på berget Sinai. Efter 40 dagar och 40 nätter tog han emot de Tio budorden, skrivna av Guds hand. Eftersom det tog ett tag för Mose att återvända till israeliterna gjorde folket en guldkalv och tillbad den; åt, drack och dansade runt den. Chockad och förbittrad av synen vid sin ankomst krossade Mose de två stentavlorna vid bergets fot. Mose satte eld på kalven, malde den till fint pulver och strödde askan i vattnet.

Profetia och uppfyllelse

Israeliterna som hade syndat mot Gud genom att tillbe avguden ångrade sina handlingar bittert. Och i gensvar gav Gud Mose en ny uppsättning stentavlor med de Tio budorden. Eftersom Gud gav israeliterna en andra chans att hålla Hans förbund visade Gud Sin nåd och förlåtelse. Dagen då Mose tog emot den andra uppsättningen stentavlor med de Tio budorden är Försoningsdagen, som skulle firas varje år.

Folkets synd förvarades inledningsvis i det allra heligaste av helgedomen, men på Försoningsdagen överfördes deras synder till syndabocken. Syndabocken som bar hela folkets synder släpptes ut i öknen där den slutligen dog. Våra synder bärs av Kristus hela året. Men på Försoningsdagen förs våra synder över till Satan – syndabocken – och profeterar om Satans förintelse som kommer plågas i helvetet med alla våra synder på sitt huvud.

Ceremonin

(1) Syndabocken står för Satan

På det Gamla testamentets tid offrade prästerna en tjur som sitt syndoffer och en getabock offrades å folkets vägnar. Två getabockar fördes fram inför altaret och man kastade lott för att bestämma de två bockarnas öden: en bock skulle offras åt Gud och den andra blev en “syndabock”.

Fram till denna dagen hade hela folkets synder förvarats i det allra heligaste. På Försoningsdagen överfördes dessa synder till syndabockens huvud för att skickas iväg till öknen och dö. Den här processen visar att vår synd läggs på Satan genom Högtiden efter att tillfälligt ha burits av Kristus – verkligheten av det allra heligaste. Satan kommer att bli plågad, bära våra synders börda och lida i Avgrunden – det obebodda landet som representeras av öknen. Vi kommer att förstå denna princip genom att fira Försoningsdagen (3 Mos 16:6-22).

(2) Inträdet i det allra heligaste

Försoningsdagen är den enda dagen då översteprästen träder in i det allra heligaste, själv.

Hebreerbrevet 9:7 I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder.